Jag hade en grupp där de flesta var synskadade. En del gravt. Jo de tog själva hand om hästarna! De kände sig fram utmed stallväggen. De KÄNDE när de red och närmade sig en vägg. Lite problem med läktaren som inte var hel vägg. En radio i ett hörn fick vara på lite svagt. Jag fick lära mig att bestämma mig för var jag skulle stå, tala om det, och inte flytta mig utan att tala om.  Det var en fantastisk upplevelse. Glada, positiva, duktiga. (Och vi andra som klagar över en förkylning eller ett knä.) För som ni  som ridit för mig vet, så ber jag er ofta att blunda, känna efter när ni flyttar framdelen,  eller att hästen ger efter och höjer ryggmusklerna. Den här gruppen hade ju känslan där hela tiden.  Det lustiga var att även den som var ledsagare också hade en väldig känsla och utvecklades mycket snabbt. Hon var ju van att känna in vad andra kände, att vara ögon åt andra.

Det är flera veckor sen nu. Men sen dess har jag tänkt många tacksamma tankar över mitt liv.  Och dessutom: Hästarna märkte av det. De ställde upp, och de kände sig värderade – mer än vanligt.

Dagens ordspråk:

”Insanity is doing the same thing over and over again and expecting different results.”      Albert Einstein

Tyvärr är det väl lätt att i alla sammanhang gå på den niten, att envisas med att göra likadant igen fast det inte brukar fungera.  Om din inställning när det inte fungerar när du rider, är att hästen inte förstår, och du då försöker förklara på ett annat sätt, så tillhör du den grupp som utvecklas snabbast.

Det är upp till varje ryttare att se till att nosgrimman, enligt de riktlinjer som TR anger, ”aldrig spänns så hårt att den kan orsaka hästen obehag eller skada”. Äldre dressyrhästar ses ofta med en fördjupning i nosryggen. Vem tar ansvar för att den hästen inte har orsakats obehag eller skada?

Torbjörn Lundström, legitimerad tandläkare och klinikchef på Djurtandvårdskliniken i Norrköping tycker många ryttare bryr sig om fel saker.
- Många är så fixerade vid att hästen inte ska gå och gapa. Faktum är att det är naturligt för hästen att göra det när den får in ett främmande föremål i munnen. Är hästen nöjd med sitt bett behövs ingen nosgrimma alls, konstaterar Torbjörn Lundström krasst.

Användandet av och synen på nosgrimmor skiljer sig inom hästvärlden och dess olika grenar. Inom westernridningen och distansen ser man sällan nosgrimmor överhuvudtaget, islandshästarna ses oftast med remontnosgrimmor.

Marianne Esséen-Söderberg, huvudlärare i dressyr på Ridskolan Strömsholm, tycker att tendensen går åt alldeles för hårt spända nosgrimmor.
- Man löser inte problemet med en nosgrimma, problemet sitter ofta i ryttarens hand.

Läs mer i RIDSPORT nummer 11/2009, hos prenumeranterna idag och i handeln på lördag den 13 juni.

Dagens citat

Stöter du på svårigheter? Det är inte Problem – det är Utmaning.

Jag hälsade på henne och det verkade gå bra så jag plockade ut madame och började känna lite på henne. Insåg snabbt att borsten var ingen höjdare på ett så känsligt fullblodsskinn så det blev ”handarbete” i stället och det verkade helt okej för hennes del utom på riktigt kittliga ställen. Passade på att gulla och klia och prata lite och det verkade hon faktiskt tycka om till min stora överraskning. Till och med sadlingen avlöpte ganska lugnt när man tog det försiktigt och kliade lite på halsen emellanåt. När vi väl kom till ridhuset drog jag den lilla vanliga övningen med att stanna, backa, vända etc och det slutade i stort sett med att Tabu promenerade väldigt nära och stoppade ner huvudet i min ficka för att det var mysigt. Visade sig alltså att inuti det stora svarta hotfulla monstret fanns det en liten och ganska osäker tjej som bara behövde en trygg ledare att ty sig till!

Ridlektionen gick helt okej och Tabu blev inte alls het och stökig som jag annars har sett henne bli så överlag var det en ganska trevlig upplevelse.

Jag tyckte det var ganska roligt för utan dina kurser hade jag utan vidare uppfattat henne som just bråkig och stökig och hotfull och behandlat henne därefter i stället för att titta efter det som fanns bakom fasaden! Och då hade det ju inte alls varit en lika trevlig lektion…

Kram, Pernille

Igår tänkte jag mig Meg i mitten på ridbanan som tittade på. Tänkte igenom alla råd jag fått om att låta tygeltag gå igenom, titta framåt, vikten mm. Gick igenom EFT ”sitta ned i traven”. Två saker hände. Jag kunde sitta ner i ordentlig sits, hästen jobbade igenom ryggen och det var en väsentlig skillnad!

Carola Ericsson, Borås

Maria Lindahl, Lund